Reviews for Tommy's SOLO ALBUMS

FRONTLINE
Less Is More & Skeleton

Advance tape review!

THIS GUITAR WIZARD CONTINUES TO SURPRISE ME.
HE'S PLANNING TO RELEASE 10 INSTRUMENTAL ALBUMS, EACH ONE WITH IT'S OWN THEME.
HERE WE REVIEW THE FIRST TWO ALBUMS; THE CALM, BEAUTIFUL AND A LITTLE SAD FIRST ALBUM "LESS IS MORE" AND THE TOUGHER SECOND ONE CALLED
"SKELETON".

"LESS IS MORE" MEANS THAT THIS IS NOT A BUNCH OF TRACKS WITH GUITAR MASTURBATION, BUT CALM AND WELL PLAYED MELODIES, WHICH CAN BE EVEN
MORE IMPRESSIVE THAN FAST SOLOS SOMETIMES.
I THINK A LITTLE OF CHINESE HARMONIES FROM THE "BRIDGE" MELODY IN THE OPENER, "FOREVER".
THIS IS A VERY EASY LISTENED SUITE OF TRACKS.
TAKE "WINDOW TO YOUR HEART", FOR EXAMPLE.
A LITTLE OF TOTO MIXED WITH THE ALBUMS OF ANOTHER SWEDISH GUITAR HERO, LASSE WELLANDER.
IT'S SORT OF A HINT OF FOLK MUSIC IN THE MELODY, BEAUTIFUL.
THEN FOLLOWS MY FAVE TRACK; "SINCERE" .
THERE ARE SO MANY FEELINGS INVOLVED IN THE MELODIES AND ARRANGEMENTS!
THIS SONG MADE ME STOP WRITING THE FIRST TIME I HEARD IT, AND ALL I COULD DO WAS CLOSE MY EYES AND LISTEN.
I'M NOT SAYING THAT EVERY TRACK IS A GOLDMINE HERE, BUT NO ONE IS BORING AT ALL.
TOMMY SHOWS WHAT A GOOD GUITAR PLAYER, SONGWRITER, PROGRAMMER AND ARRANGER HE IS.

ON TO THE SECOND ALBUM THEN, "SKELETON" STARTS WITH A BEAUTIFUL KEYBOARD INTROISH TRACK CALLED "DESTINY" (NO GUITARS AND PARTS ON IT, YET TO BE
WRITTEN), AND THEN THE SPLENDID GUITAR PLAYING STARTS IN THE TITLE TRACK "SKELETON".
BOY, CAN THIS GUY PLAY THE GUITAR!!! I'M NOT LYING WHEN I SAY THAT HE'S JUST AS GOOD AS STEVE LUKATHER OR MIKE LANDAU, AND THESE DEMOS ARE MORE INTERESTING THAN BOTH THE LANDAU SOLO ALBUM OR THE LOS LOBOTOMYS ALBUM.
YOU SEE, THIS IS DEFINENTLY MORE FRONTLINE!
AND HE MIXES SOME RAW FUSION IDEAS WITH AOR HARMONIES AND THEMES REMINDING OF SAGA, RUSH OR DREAM THEATER! YOU DON'T GET TIRED OF THIS, AND YOU DISCOVER NEW THINGS FOR EVERY NEW LISTENING.
AND THE GUITAR SOLOS! SHIT, THEY KNOCK YOU DOWN.
I KNOW THAT I SOUND A BIT OVERWHELMED, BUT I TELL YOU THIS IS GENIUS INSTRUMENTAL MUSIC.
FUSION FANS, WESTCOAST FANS, AOR FANS - YOU'RE ALL GONNA LIKE IT.
LET'S HOPE NOTHING COMES IN THE WAY OF THEIR RELEASES.
SO, I'LL MENTION YET ANOTHER PHENOMENAL TRACK: "DREAMS" - 11 MINUTES OF VERY DIFFERENT THEMES.
OH, THIS IS JUST MARVELOUSLY PLAYED.ONE SLIGHT NEGATIVE THING IS THAT THE GUITARS ARE THE ONLY NON-DIGITAL INSTRUMENTS HERE, BUT THE PROGRAMMING IS DONE WELL.
YOU CAN HEAR THAT WE'RE TALKING DRUM MACHINES, BUT I HAVE HEARD WORSE PERFORMANCES BY SUCH.
OH, THIS REVIEW IS GETTING LONG. BUT ON THE OTHER HAND, IT'S ABOUT 2 ALBUMS, AND 2 DAMN GOOD ONES TOO.
PRODUCED BY: TOMMY DENANDER
OLA GRÄNSHAGEN
RATING 8/10

SFK
Less Is More & Skeleton
(Noble House)

Guitar albums are usually not my spiel. I find them dull by nature and not too inspiring for more than just background music. Sad to say, this is the case here. On both of these albums, Tommy shows himself to be a more than capable player,
but like most instrumental music, just starts to blur after a while. The first CD, "Less Is More" reminds me of Toto without the vocals. In fact, you'll find the Pocoro brothers and David Paich on the track "5492". I must admit, I found "I'll Be Your Friend" almost intoxicating and somewhat reminicent of Satriani's "Always With Me, Always With You". "Manitou" is also very nice. The whole album makes nice
background or mood music but is nothing you'll find yourself playing at any other time.
The second CD "Skeleton", on the other hand kicks up the volume a few
notches but not to much more effect. Tommy is certainly a talented player and can really rip when he rocks out.
If guitar albums are your thing, either of these two will satisfy you. But, if you're bored by the likes of Satriani and company, than I think you've stopped reading this review long ago.
KURT TORSTER
RATING(B / B)

FRONTIERS
LESS IS MORE & SKELETON
(Noble House)

LESS IS MORE
Now this is more my sort of guitar album.
The difference being that, unlike many exponents of the same genre, Tommy Denander concentrates on songs rather than trying to bludgeon the listener into submission by showing of his chops etc...
Of the nine tracks the highlight is the wonderfully cool 5492 which is a fitting tribute to the genius of the late Jeff Porcaro.

SKELETON
The second of Tommy’s two simultaneous releases, Skeleton is an instrumental concept album.
It is not as instant as Less Is More, but again the guiding principle is to never overplay at the expense of a song.
Fans of the guitarwork of Steve Lukather and Neal Schon should waste no time in checking TD out.
NICK SHILTON
RATING (Less - 8, Skeleton - 7 of 10)

GUITAR SHOP
LESS IS MORE & SKELETON

PERFORMANCE: Bright as the midnight sun.
GUITAR:Zion

You probably haven't heard of Tommy Denander either, but he's been on hundreds of sessions, dozens of
albums, and everywhere else in Sweden.
Wanting a new challenge, he's done two solo albums (just wait:eight more are planned over the next cople
of years).
Most guitarists couldn't pull it off, but Denander did it - this guy's HOT.
Skeleton is a combination of progressive / gothic / sci-fi with some killer guitar parts and equally intriguing tones.
The rhythmic changes and multi-guitar interplay are extremely, giving the material an almost orchestrated feel.
And Tommy plays all the instruments.
On Less Is More, Denander is joined by most of TOTO for one track, and the groove is more mainstream throughout, showing a very different side to a very versatile player.
(Tommy's CD's are on Local Dealer, distributed in the U.S by Audiophile Imports, P.O Box 4945, Lutherville,
MD 21094-4945)
Tom Mulhern
RATING Less - 3, Skeleton 4 of 5

TOP 40
Less Is More & Skeleton

Sedan i början av åttiotalet har den svenske gitarristen Tommy Denander varit verksam som studiomusiker både hår på
hemmaplan och i USA.
När han nu solo debuterar gör han det med två album på samma gång.
På Less Is More (part one) gästspelar Jeff Porcaro, Mike Porcaro, Steve Porcaro och David Paich från TOTO i låten
”5492” (skriven av Denander tillsammans med Jeff och Mike).
Musiken på Less Is More är stämningskapande instrumental med drag åt fusion hållet.
Skeleton (part two) (ett fiktivt soundtrack) är aningen mer rockinfluerad i samma skola som band typ Dream Theater
och Rush.
I spår som ”1963” brinner Denander med en ton som för tankarna till Jeff Beck, en gitarrist som förmodligen tillhör
hans absolut största influenser.

TOTO NOTES
LESS IS MORE

Tommy Denander is a Swedish guitar monster, heavily influenced by the likes of Steve Lukather, Mike Landau,
Gary Moore and Michael Schenker.
Less Is More is the first in a planned series of ten albums, each featuring a different musical style to spotlight Denander's playing.
This particular all-instrumental release focuses on melodic, slower tracks with blazing guitar solos (simular in style, for example to a song like Los Lobotomys "Song For Jeff").
Of special interest to TOTO fans will be the album's ten-minute closer, 5492, featuring David Paich and Mike,
Steve and Jeff Porcaro.
His second release, Skeleton, is also available and features more up-tempo rock/fusion instrumentals, but no TOTO members appear on the album.
GEOF O' KEEFE

SVENSKA DAGBLADET
Tommy Denander
Less is more
Skeleton

Man kan verkligen inte påstå att svenska gitarristen Tommy Denander försöker rätta sig efter några trender när han skapar sin musik. Med ena benet i symfonirocken och det andra i Toto-gängets lite svulstiga variant av västkustmusik levererar han en instrumentalmusik som garanterat får de flesta av dagens musikrecensenter att se sig om efter närmaste PJ Harvey-platta eller sjukskriva sig den närmaste veckan.
Själv tycker jag det är helt okey med lite gitarrekvilibristik då och då, även om Tommy inte precis hör till favoriterna. Att han valt att släppa två plattor samtidigt är ungefär lika galet som att han spelar solon nästan hela tiden.
Visst är han begåvad, men vad spelar det för roll när han slösar bort sin talang på låtar utan någon egentlig karaktär.
Att lyssna på de här två skivorna är en frustrerande upplevelse; ena minuten ett nervigt solo i klass med både Lukather och Santana, nästa en tuggummiseg melodi som inte vill någonstans, nästa ett gulligt Mike Oldfield-tema.
Ge karl"n en producent till nästa gång!
Dan Backman

BACKSTAGE
Less Is More & Skeleton

Även om Tommy har haft ord om sig att vara en enastående gitarrist s länge jag kan minnas, har han dock inte gjort
något större allmänt väsen av sig.
Till Tommys meriter kan vi nämna ATC, CHEESE, COOL FOR CATS, DAG FINN, BUSTER samt en rad studiojobb.
För att kompensera det hela släpper han inom kort hela tre plattor.
Projektet RADIOACTIVE med allehanda TOTO killar återkommer vi till.
De två återstående plattorna är instrumentala soloprojekt. Less Is More är en stämningsfull högst njutbar platta med
lågmälda keyboardarrangemang och Tommys känsloladdade elgitarr som en välsmakande topping.
I vissa stunder går tankarna direkt till Jeff Becks lir i ”People Get Ready” medan det ibland doftar Lukather.
Mer passande titel än Less Is More går inte att hitta.
En ton med optimal känsla säger mer än ett helt speedsolo.
På denna typen av platta går det inte att plocka ut någon särskild låt, helheten gör grejen.
På plattan Skeleton får Tommy vissa att han även behärskar teknik och elakt gitarrspel.
Stilen här kan nog mer karakteriseras som instrumental gitarrfusion på keyboardbas.
Plattan är uppbyggd som en story från A till G med ett dårhus som skådeplats.
Materialet varierar från lätt schizofreni till total madness, men lösenordet blir dock - smakfullhet.
Trots att tekniken får större spelrum går det aldrig till överdrift.
JANNE STARK
RATING 4,5 - 5

AFTONBLADET
Less Is More & Skeleton

NJUTBART TOMMY!

Få svenskar spelar gitarr så vackert och svårmodigt som Tommy Denander som redan som 14-åring kallades underbarn.
Nu släpper han två (!) instrumentala plattor som nu släpps samtidigt.
Den första. Less Is More är bra, men en smula för välpolerad för min smak.
Ljudmässigt luktar det lite för mycket datorisering för att det ska kännas riktigt rätt.
Fullt drag blir det först när TOTO i en inspelning från 1991 kliver in.
Plattan är tillägnad TOTOs hädangångne trummis Jeff Porcaro som medverkar p plattan.
På Skeleton hörs jazzinfluenserna tydligare, men framförallt visar Tommy här sin bredd och sitt genuina kunnande.
Här slafsas inte, Tommy har en perfekt ton i spelet.
Men framförallt är det mer drag, mer attack i spelet på platta nummer två.
Varje låt har sin historia, vilket de ocks har rent bokstavligt i form av en berättelse.
Njutbart!
ANNIKA SUNDBAUM-MELIN
RATING (Less - 3, Skeleton - 4 of 5

NLT
Less Is More & Skeleton

INSTRUMENTALT AV HÖG KLASS

Den gitarrfrälste stockholmaren Tommy Denander har ju som trogna NLT-läsare redan vet gett sig in på det saftiga
projektet att släppa tio instrumentala plattor i olika stilar, och första paret ut har nyligen lagt sin tyngd på landets
skivdiskar.
Less Is More (part one) bjuder lyssnaren på en resa genom ett musikaliskt landskap där smäktande toner utgör färdmedel
och där smakfulla melodier formar omgivningen som är helt befriad från blixtrande skalor och annat som hade fungerat som föroreningar i sammanhanget.
Kompet hade vunnit på att vara av det mer levande slaget men Tommys gitarr slår an känslosträngar på ett distanserat och
ärligt sätt och avslutande hyllningslåten till Jeff Porcaro, där denne själv plus ytterligare TOTO-medlemmar medverkar
utlöser rök som doftar härlig blues.
Skeleton (part two) visar å sin sida upp en betydligt rockigareattityd som passande nog agerar soundtrack till den
skräckhistoria som hela plattan är uppbyggd kring och här håller maestro Denander delvis fram sina tidiga hårdrock-
influenser men glömmer för den sakens skull inte att vi befinner oss på nittiotalet.
PER I ALBINSSON
RATING 4/5

HELSINGBORGS DAGBLAD
Less Is More & Skeleton

SVERIGES NÄSTE SUPERGITARRIST?

Tommy har så mycket känsla i sitt spel att man skulle kunna tro att hans gitarrsträngar var gjorda av nervtrådar.
Muiken på Less Is More är vacker, snyggt producerad och låter som en inspelning av TOTO utan sångare.
Tittar man närmare över musikerna får detta sin förklaring.
Huvudparten av TOTO medverkar nämligen!
Tommy lyckas med den omöjliga kombinationen av jazzfusion-pop.
Det är så pass enkelt att man orkar lyssna och tillräckligt avancerat för att man inte tröttnar.
På Skeleton tar han musiken ett par snäpp upp på tuffare-skalan, och visar sin aggresiva sida.
Man kan undra varför man sitter här med instrumentala plattor av allt mellan Joe Satriani och Tony MacAlpine -
Tommy fixar hela registret.
Less Is More och Skeleton r de första i en serie av tio gitarralbum.
Vill man Inte lägga så mycket pengar i starten finns det en 6-låtars CD med ett urval från de båda plattorna att
tillgå, kallad Less Is More & Skeleton.
Är detta sveriges nästa internationella supergitarrist? - Mycket tyder på det...
JEANNETTE NILSSON
RATING 4/5

NORRKÖPINGS TIDNINGEN
Less Is More & Skeleton

OKÄND SVENSK GITARRFANTOM

Namnet Tommy Denander är lika anonymt som ett par vita tubsockor från JC.
Bakom namnet döljer sig en svensk gitarrfantom som började spela när han var fem och som hunnit med att jobba
i USA som studiomusiker på ett hundratal plattor förutom turnerandet med olika grupper.
Nu gör han en kraftful inbrytning på den svenska skivmarknaden genom att släppa två CD plattor i två helt skilda genrer.
De närmaste två åren kommer ytterligare åtta CD med varierande musikstilar.
Tommy Denander gör knappast någon hemlighet av att TOTO är hans främsta inspiratinskälla.
Flera av TOTO medlemmarna, bland dem den nu bortgångne trummisen Jeff Porcaro, medverkar också på en av plattorna.
Av de två CD skivorna ligger Skeleton närmast TOTO musikaliskt sett.
Det handlar om lite tyngre rock i västkust-kostym. Denander har både flyt och driv i sitt spel.
Tillslagen är klockrena och snabbheten godkänd.
Men innehållet i spelstilen är det gammla vanliga, en mix av sweep / arpeggios, tapping och vanligt anslagspel, som hörts
många gånger förr.
Men han har onekligen känsla för snygga melodier.
Låtmaterialet är bra, men det blir förtvivlat själlöst och blodfattigt med alla dessa programmerade syntetiska instrument.
”Trummorna” låter som telefonkatalog hela tiden, vilket låter skit i längden och förstör bra låtar.
Teknik är nog bra till en viss gräns.
Går man över den gränsen förlorar man lätt ett par spårvagnar...
Less Is More är den lugnare och klart bättre skivan.
Både låtarna och spelstilen påminner om NEAL SCHONs svulstiga album ”Late Nite” från 89.
Det är ett högt betyg!
Denander låter gitarren få ett eget liv i ett brett känslospektrum som man som lyssnare lätt sveps med i.
MICKE HOLMSTRÖM
RATING 4/5

JÖRGEN HOLMSTEDT (OKEJ, BURRN)
Less Is More & Skeleton

Tommy Denander har länge varit en av vårt lands bäst bevarade hemligheter när det gäller att spela fulländad melodiös gitarr.
Till detta har han inte minst själv varit bidragande. Denander spelade under ungdoms åren b l.a i gruppen ATC, och övergick sedan till mycket snack men liten verkstad innan en längre tids sjukdom satte stopp för karriären.
Många är vi som väntar på den där utlovade skivan där Tommy Denander kompas av Toto, och nu får vi tydligen stå ut ytterligare en stund för här kommer plötsligt två stora lass instrumental musik.
De två albumen är inspelade i Denanders hemstudio med egenhändigt programmerade trummor och enkelt keyboardspel
trakterat av upphovsmannen själv.
På den första, "Less Is More" visar svensken upp ett gitarrspel som fullkomligt dryper av den mest delikata melodikänsla.
Kompositionerna har ett romantiskt skimmer över sig, och förmedlar känslan av att vara ursprungna direkt från hjärtat, ut på greppbrädan.
Denander har på detta album även fångat det berömda svenska vemodet. Det är meditativ musik med bakgrund i, låter det som, både sorg och glädje. han spelar sparsmakat och med utsökt tonval och tankar går ofta till Steve Lukather
när denne håller igen och är som bäst.
De lättillgängliga melodierna gör detta till en CD även för vanligt folk, och inte bara gitarrälskare.
Och minsann, här dyker David Paich (keyboards) , Mike Porcaro (bas) och salige Jeff Porcaro (trummor) från Toto upp i en lång blueslåt som är en hyllning till den sedan tre år tillbaka bortgångne Jeff.
Titeln "5492" anspelar på årtalen denne föddes respektive tog ner skylten.
Detta är den bästa gitarrplatta jag hört i år, vid sidan om Neal Schons "Beyond The Thunder"
"Skeleton", CD nummer två, är tydligen någon sorts temaskiva vars koncept jag ännu inte riktigt förstått.
Den är uppdelad kategorierna A till G.
En berättarröst markerar när en ny kategori börjar.
Här släpper Denander loss, trissar upp tempot och vräker på lite mer.
En imponerande uppvisning i flyhänthet, samtidigt som artisten har smakfullheten att aldrig låta tekniken låta ta överhanden.
Den äventyrliga musiken kräver lite mer av lyssnaren.
Jag säger inte att Tommy Denanders lika försenade som välförtjänta genombrott kommer med de här plattorna, men de bör definitivt ta honom en bra bit på vägen.
JÖRGEN HOLMSTEDT
RATING 4/5

DALA DEMOKRATEN
Less Is More & Skeleton

När de första tonerna i Less Is More, tonar ut förs tanken till två andra svenska musiker: Bo Hansson och hans Sagan om ringen-musik och Björn J:son Lindh.
Fast Tommy Denander spelar gitarr och har medlemmar från TOTO till hjälp.
Långa, många sköna toner kommer från Tommy Denanders gitarr.
Romantiska, vackra, vemodiga toner.
Gitarren kvider, gråter, känner.
Tonerna kommer sakta, sjunker in, känns.
Det har blivit en fantastisk gitarrplatta.
Avkopplande men långt från bakgrundsmusikens intetsägande.
Tommy Denander menar något med sin musik, vill något och ger oss något.
Skeleton är en tuffare platta, fränare, mer rock.
Ett slags soundtrack till Tommy Denanders miniskräckroman om ett konstigt litet dårhus.
Här tas svängarna ut mer, gitarren får yla, men det går aldrig till överdrift.
Gitarren får aldrig ta över, släpps inte fri.
Tommy Denander håller den i strama tyglar och det blir en lika fantastisk gitarrplatta som Less Is More, bara
annorlunda och visande på mångsidighet och musikalitet.
Tommy Denanders solodebut är en debut som kan vara årets gitarr-CD kanske till och med i dubbel bemärkelse.
LENNART GÖTESSON
RATING 4/5

SÖDERTÄLJE TIDNING
Less Is More & Skeleton

PART ONE, det låter lite pretentiöst tänker ni.
Och jo då, Tommy Denander - skicklig svensk gitarrist som
lirat med massor av kändisar - nöjer sig inte med det vanliga.
Han höjer sig inte med att spela in en skiva.
Han ska spela in tio, alla med olika musikstilar, som släpps två
och två med jämna mellanrum under de närmaste åren.
Less Is More är alltså den första -och filmmusik är en lämplig
beskrivning.
Med sig har han flera av medlemmarna i TOTO, och musiken
är vemodig.
Som hämtat direkt ur en Hollywoodscen där en ensam, sviken
människa går en tidig morgon innan solen går upp på
strandpromenaden och stirrar i marken, och sparkar stenar.
Det är absolut ingen musik som jag normalt skulle lyssna på,
men känner man sig lite nere kan det nog vara ett hyggligt
soundtrack för allehanda hushållssysslor.
Det är ju bättre än att lyssna på Morrisey och ta livet av sig.
Skeleton är, vilket man kanske kan gissa sig till via namnet,
betydligt tuffare och ruffigare än Less Is More.
Men den är inte skitig, det vore kanske inte riktigt Tommy
Denanders stil.
Tyvärr har hårdrock en förmåga att tråka till det med lite väl
tråkiga gitarrgnisslingar ibland, och instrumental hårdrock
är av naturliga själ än värre.
Men det som gör Skeleton ännu svårare är den långa
berättelse som medföljer.
Det är den 17-årige Peter Lewis, gitarrist i bandet Skeleton,
som ger oss sin historia.
Samtidigt som han - förmodar jag - spelar sin musik.
Inte speciellt kul egentligen, men gillar man den här typen
av rock så varför inte, det är ju åtminstone skickligt och
välproducerat.
Och dessutom borgar ju hela projektet i sig för någon slags
själ i musiken.
Annars ger man sig knappast på något sånt här.
RICKARD PETTERSSON
RATING 3/5

ÖSTERSUNDS POSTEN
Less Is More & Skeleton

Svenske Tommys gitarrkunskaper har vässats medelst långa vistelser i Los Angeles, och vänskapen med bland andra
grabbarna i TOTO är något som står i förgrundstexterna när nu de två första av aviserade tio instrumentala soloplattorna
börjat droppa in.
Personligen berörs jag inte alls av genren i fråga, där Janne Schaffer sedan många år tillbaka intar en absolut särställning
ifråga om kvalitet och läcker koppling till vår egen folkmusik.
Inget snack dock om att Denander är en gudabenådad plektrumfäktare med stor framtid att klä filmproduktioner
i toner, men jag kan inte värja mig från att det känns som om tiden har stått still sedan den period på 70-talet då jag införskaffade ett antal Lee Ritenourplattor.
BENGT OLA MATTSSON
RATING (Less - 2, Skeleton 3 of 5

AOR BASEMENT
TOMMY DENANDER
"Less is More" (LHM #0416)
"Skeleton" (LHM #0417)

I must concede straight away that I really relish instrumental guitar albums: Joe Satriani, Steve Morse, Eric Johnson, Craig Chaquico, Michael Manring, and all the others - I just lap that stuff up! Tommy is a seasoned player from Sweden who's certainly been about a bit over the years including stints with Talisman and Talk of the Town, and has now simultaneously released his first two solo albums, with more to follow and a band project (with vocals) called "Radioactive" to follow later in the year.
Starting with "Less is More" - at points it is very Toto influenced (after all Tommy is the biggest Toto fan I've ever come across!) and is the sort of instrumentals you would expect someone like Michael Thompson or Steve Lukather to come up with rather than sometimes too self indulgent Los Lobotomys. And what a guitar sound Tommy produces - one listen and you'd believe he was one of L.A.'s finest session men, not some impertinent upstart from Sweden! The songs here are simple, atmospheric and involving making them just as special as the simpler, slower, and best moments on Joe Satriani's "Flying in a Blue Dream" album. And, if that wasn't enough "5492" sees Mr. Denander backed by all three Porcaro brothers and David Paich from Toto!
"Skeleton", meanwhile, is actually an instrumental concept album complete with a mini-novel from Tommy in the booklet which is a rather ambitious approach on a project with no vocals. It's quite different from "Less is More" and is much more full tilt and technical. Tommy really lets go with some outrageous licks on some of the tracks, overall its like a wild fusion of Saga (around their "Head and Tales" period) and Steve Morse, with an outstanding, killer guitar sound the majority of European guitarist can only dream about.
"Less is More" is probably, just, the better of the two because it is much more intimate and involving, but both are excellent. If you like instrumental albums then Tommy's stuff will blow you away, or if you're an AOR fan that's only dabbled in instrumental material then this is the ideal vehicle to completely convert you. Very highly recommended.

MOODSWINGS
Tommy Denander - Less Is More

This is an unusual item in my collection, as I generally steer clear of instrumental guitar albums. Maybe you have to be a guitarist yourself to appreciate them fully. The other albums of this genre that I have in my collection are Marty Friedman (If ever there was a man who should give up his day job (Megadeth), it's Marty) and Al Di Meola.
The most obvious comparisons I can think of are the couple of instrumentals that appear on Journey's 'Time' boxed set.
I remember Tommy sending me Email a while back about tapes/trades etc. From this, it was clear that he is a big Toto fan and indeed the guys from Toto are present on this album. They co-wrote & play on the track '5492' and I think may have helped out in other areas. I'm afraid that my knowledge of Toto doesn't extend much beyond their IV album which spawned the hit singles Rosanna, Africa etc. However, I do detect Toto-isms throughout this album.
What I like about this album is that the other instruments haven't been totally forgotten about and used to provide an bland background for the guitar work. The songs have structure and melody, rather than being flourishes, at great speed, up and down the fretboard which some guitar albums seems to be. The title 'Less Is More' is appropriate, because this album is free from the excesses that spoil most guitar albums.
The tracks are all fairly similar sounding. Maybe this can be forgiven because, as far as I am aware, this is the first in a series of albums which will feature a variety of styles. The second album was released at the same time as this and reportedly features some Dream Theater sounding material.
The best track is '5492', featuring Toto members, which has slinky jazz/blues feel to it (kinda like Stevie Ray Vaughan meets Toto). This is the longest (10 mins) and last track on the album. It's an appropriate grand finale. Cooler people than me might say 'this one really shreds !'.
If I had a separate rating system for instrumentals then this would get a '9' rating (simply because of '5492'). But I don't, so, judged against albums featuring vocals, it gets one point deduced to make it '8'.
RATING 8/10

BLT
Skeleton

Trots att jag är ganska trött på gitarrorgier har svensken Tommy Denander lyckats leta sig in i mitt hjärta.
Visst, han är en oerhört teknisk gitarrist men samtidigt låter han känslorna styra.
Det är rätt tydligt att TOTOs Steve Lukather är Denanders favorit, men å andra sidan, sämre förebilder kan man ju ha.
Men Skeleton är på inget sätt en plankning, Denander har en alldeles egen hudknottrande inlevelse i sitt spel.
Så om du inte tröttnat på gitarrister som förenar hjärta med hjärna, och som dessutom har förmågan att skriva fängslande
låtar, är Skeleton definitivt något för dig.
JANNE STARK
RATING 4/5

MUSICMATIC
Tommy Denander
Skeleton Part Two
   
1.Interlude - Hopes 'R' Us - 1:28
2.Category A - 1963 - 5:44
3.Category B - Skeleton - 6:27
4.Category C - All Alone - 4:51
5.Category D - Mc Maniacs - 8:06
6.Category E - Child Of Raven - 6:28
7.Category F - Sister Jane - 6:56
8.Category G - Woke Up Dead - 10:43

Der schwedische Gitarrist mit einem üblen Machwerk von synthetischem Kunst-Rock. Gesang gibt es keinen, stattdessen endlose Gitarren-Riffs und -Solos (neben den Synthi-Riffs). Etwa im Toto-Stil -nicht umsonst dankt Tommy Denander den Mitgliedern im Booklet- kämpft man sich durch endlose, aufgebauschte Rock-Gebilde, die wirklich wie aus der Retorte klingen: Das Ganze wirkt leblos und konstruiert, aber nicht wirklich elektronisch, sondern als würde man mit modernsten Mitteln instrumentale Rock-Musik machen wollen, also vielleicht so wie diese Musik zu Billig-Softpornos, nur eben auf Rock. Jede "Guitar"-Platte von Zappa klingt interessanter, das hier ist allenfalls als abschreckendes Beispiel zu gebrauchen.

ADULT CONTEPORARY MUSIC IN JAPAN
TOMMY DENANDER / LIMITED ACCESS

You can find the name of Tommy Denander as one of the lead guitar player on the Fee Waybill's solo album "Don't Be Scared With These Hands". He has just released this album as limited 500 copies special CD which features a small collection of Tommy Denander's past, present,and future work including the rare works with the late Jeff Porcaro and the rest of Porcaro Brothers. And also you can listen to a kind of the rough jam session tune "Limited Access" with Bruce Gaitsch.

Label : Noble House Productions
Release Date: June, 1997
Producer: Himself

Special Guest Musicians :
Vocals: Andy Eklund
Guitar: Bruce Gaitsch, Christian Fridh
Drums: Jeff Porcaro
Bass: Mike Porcaro
Keyboards: David Paich
Synthesizer Programming: Steve Porcaro

Tracks:
1. Woke Up Dead (from the album "Skeleton")
2. 5492 (from the album "Less is More")
3. Silent Visitors
4. 1963 (from the album "Skeleton")
5. I'll Be Your Visiors
6. Missing Time
7. Remember My Conscience
8. Forever (from the album "Less is More")
9. All Alone (from the album "Skeleton")
10. If The Mood Is Right
11. L.A. Movies
12. Limited Access (featuring Bruce Gaitsch)
RATING 3/5

BACKSTAGE
TOMMY DENANDER
Limited Access
Noble House 9705

Tommy is a man of many faces. This album shows some of them. It's not to be considered a follow-up to "Less
Is More", but a 500 copies limited edition compilation of released, unreleased and preview-material. It opens
with "Woke Up Dead", an edited version of the ending track on "Skeleton", followed by "5492" from "Less Is
More", which also features Jeff, Steve, Mike Porcaro and David Paitch. Track number 3 is a preview of
Tommy's forthcoming album "Yeah", an album that will mix jazz, fusion, R & B and pop. This version
features Tommy on all instruments, while the album will see the addition of guys like Tommy Lee (Cr¸e),
Bruce Gaitch, Toto, Janey Clewer etc. The song shows great promise. "1963" is taken from "Skeleton" and
contains some prime examples of Tommy's outstanding guitar-playing, showing both technique and sheer
feeling. "I'll Be Your Friend" is a cool soulish instrumental taken from "Less Is More", while "Missing Time"
is an example of what we will hear on Tommy's fourth solo-album "Boneyard". This album has a much heavier
attitude and even though the song ain't exactly dead-heavy, it contains some mean guitar-playing. "Remember
My Conscience" is a left-over from the forthcoming Radioactive-album. It has previously only been found on
the compilation-CD included in my book "The Encyclopedia Of Swedish Hard Rock & Heavy Metal". It's also
the only song on this CD to include vocals. The singer is none less that Andreas Eklund, now found in House
Of Shakira. "Forever" is another soft instrumental taken from "Less Is More". Great soulful guitar-playing
from Tommy here. "All Alone" is taken from "Skeleton", while "If The Mood Is Right" is an unreleased track
recorded for the "Less Is More" album. It's a mellow ballad with soft keyboards and great melodic guitar-
melodies. "L.A Movies" is another left-over, this time from "Skeleton". More up-tempo and with a more live-
oriented guitar-soloing from Tommy. The album-closer "Limited Access" is classic blues-track without any
rhythm-instruments. It features guest-appearances from Bruce Gaitch and Christian Fridh, appearances that I
think was not made at the peak of the guests capacity. Hmm. If you haven't got any of Tommy's previous
albums, this is a great way of finding out what they're like and if you've already got them, this one features
some nice unreleased stuff well worth having. So, go buy it before it's deleted. Only 500 made.
Janne Stark
RATING 7/10

ROCK ACCESS
TOMMY DENANDER : LIMITED ACCESS -
(Noble House)

Pensi di trovarti di fronte ad un nuovo volto della sei corde e vieni a scoprire che Tommy Denander ha collaborato con i Toto. Pensi ad un album solista e come special guest ti ritrovi la famiglia Porcaro al secolo Jeff alla batteria, Mike al basso e Steve ai programming. Un album instrumentale che spazia da partitutre prettamente jazz e fusion e ti porta fino ad un heavy rock con le tastiere che ne arricchiscono il sou
nd, molto tecnico, originale e particolare.
Il curriculum di Tommy ci dice: endorser per la Rivera Amps, Casse Cabs, chitarre Zion, Preamp Butcher e corde Dean Markley.
Basta come presentazione? Chitarrista di origine svedese Tommy ci da un saggio della sua bravura componendo e suonando in parte tutto l'album da solo. Altre "guest" che hanno partecipato a questo progetto Mathias Bohman, Christian Fridh, Bruce Gaitsch.
Ottimo chitarrista nonchè ottimo polistrumentista dotato di un'ottima vena compositiva. Chiude alla grande la title track "Limited Access" una energica slow blues elettrica, un saggio di come si suona il vibrato su doppia plettrata. Mi ritrovo tra le mani un album numerato e con tanto di autografo! Compliments.
Sabotti Luigi

ENDLESS MUSIC
DENANDER - GAITSCH "Counterparts"
(Angelynn, US 1998)

Well, if you like good guitar players and light fusion/jazz, I recommend that you skip this reading and buy this CD this very moment. Whereas some fusion or at least instrumental albums get too wimpy, others may very well be really rocking but kind of sounding the same in every song. On this interesting CD with one vocal song and the rest instrumentals, you get a variation that you don't often hear. And with two such splendid guitar players such as BRUCE GAITSCH and TOMMY DENANDER, you get two professionals who also combine perfectly with each other. I said light fusion/jazz and that's mainly what we get, but there are also westcoast rock or funk/soul hints on this cool CD. The first song leads the way with a funky and souly attitude, and it's called 'Long Distance' (N.b.; this is from a CD-r with a different order of the songs). Already here, Bruce and Tommy duel like maniacs on the guita
hrs just to let all other people know that we're just some 'ordinary guys' who can just go home and practice. There are a couple of absolute killers on this CD. 'Fretwalking' is something to look out for, reminding of the themes of Beverly Hills Cop or Fletch! Very good, driving instrumental pop/rock and completely awesome playing on the guitars. The song just makes you happy! Then there's also 'Crawfish Blues' with BILL CHAMPLIN singing - talk about feelin' in this one! As usual, Bill brings a packet full of cool harmony vocals. This is where the slightly bluesy part of the CD starts, and even though I'm not a blues fan at all, these guys really make me dance while sitting in my chair. Also, it's positive that Tommy and Bruce have chosen a variation of drum sounds in the programming. Back to the songs: If you're not afraid of getting ran over by an exclusive t
Tornado of guitars, have the shuffle/bluespop tune 'Steamrollin' presented to your ears! That one's SPLENDID! Those are simply some of the most awesome guitars I've ever heard. Problem is, some are gonna sell their guitars after hearing it. And these guys use GREAT sounds on the guitars, too! Really "fridgy" and cool, and with no risk of being too wimpy like others often are. Yeah!!! It's a very adventurous song with great turns in the chord arrangement! By the way, try to dance to the complicated rhythm/time (something like 3 times 5/8 plus one 7/8 and then all over again a few times) in the "verse" of track number 10; 'Sirens' if you can! Hey, there's something of ALAN HOLDSWORTH's style here! In this tune there's also a very unexpected and cool change after 1:48 into a soft and moodful bridge, before it gets back to the cool uptempo beat
again. Man, it takes some skills and thought before you can come up with a song like this! The album ends with 'Never Forget You' where the guys once again show a very soulful kind of playing and enormously beautiful melodies. This is one of the coolest instrumental albums I've heard in a long time, and I simply have to say it again: The guitar playing R-U-L-E-S!!! Anything negative? Not much! Sure, you can always ask for real drums, but that's not a mentionable problem on this CD, thanks to good sounding programmed drums. If you know the L.A. area well, I'd say this music would be great for the radio station "(KTWV)The wave". Several songs would fit it like a hand in a glove. Above impressive. Everything is done by Denander and Gaitsch.
Prod: Denander & Gaitsch.
Ola Gränshagen
RATING 9/10

AOR BASEMENT
DENANDER/GAITSCH- "Counterparts"
(Angelynn Music ANG-003, 1998)

Respected US session player and solo artist Bruce Gaitsch and Sweden’s Tommy Denander (also a session veteran, in some way’s Gaitsch’s Swedish equivalent) first came together on Fee Waybill’s "Don’t be Scared by these Hands" solo album. They’ve continued working together for some time, and now have a full album out.
On the opening "Quality Time", it’s kind of what you’d expect: an interesting mix of styles. Denander sounds like a flashy Steve Lukather influenced version of Joe Satriani, while Gaitsch provides a much more introverted character in the vein of Lee Ritenour with elements of his playing leading right back to Wes Montgomery. "Hellevator Music" keeps up the momentum and sounds like a very Toto-originated version of fusion rock. The Toto feel continues "Sirens" which if presented to me as out-take from "The Seventh Ones" sessions would be perfectly believable.
Bill Champlin puts in an appearance on the only vocal track, "Crawfish Blues" – how many reviews does he want to get mentioned in anyway! Somehow the vocals don’t quite fit on that one, and it’s the first time that I notice the distraction of the programmed percussion. "Long Distance" seems to be reworking some of the themes from the previous tracks and is not sufficiently varied. However, "Falcon’s Groove" is all about mixing hard and soft textures, in a way you don’t often in hear in a fusion environment.
The two are also capable of putting their dexterity to one side and rocking down a bit on "Steamrollin’". It’s pretty good, but it would have really smoked with a real drummer and bass player…. It’s own counterbalance would be "Secret" which sounds more like Lee Ritenour (a la "Wes Bound") than any of the other tracks. I like it a lot but maybe isn’t the most accessible for a rock based audience, but it does have lots of long-term strength qualities.
An exceptional jazz guitar album that has all sorts of fresh vigour inserted into it by the upstart Denander who is the catalyst in mixing together different, unexpected influences. The end result is more than the sum of its parts – if you’re never really been exposed to jazz guitar workouts then this would be a tremendous starting point, holding together the more directness of hard rock (from Denander) and layers and layers of subtleties from Gaitsch. It also highlights the fusion backbone behind much of the sort of music that Toto has produced over the years. The only downside is that all the programming eventually gets fatiguing and at its worst leaves it with a rather "work in progress" feel.

FUSE
DENANDER-GAITSCH • Counterparts (Angelynn ANG-003)
BRUCE GAITSCH • Nightingale (Angelynn ANG-002)

Tommy Denander is a Swedish guitar-hero-in-waiting, a sizzling fret burner with influences like Steve Lukather, Gary Moore, Mike Landau, John Norum, etc. He has appeared on numerous releases as a session player (mostly in his native country) and released a number of excellent solo albums. Bruce Gaitsch is the guitarist in Richard Marx's band and has recorded with the likes of Madonna and the Tubes' Fee Waybill and has also released a number of solo outings. Together they have teamed up for one of the best guitar duet pairings this fret fan has heard in years.
All instrumental (save for one slightly-out-of-place Cajun-flavored vocal cut with Bill Champlin), this is killer stuff! Great melodic fusion, with the contrasts of Gaitsch's mellower and jazzy style coupled with Denander's jaw-dropping rock soloing, resulting in a fascinating blend of tones and styles within each song. The excellent material, mainly co-written by both, is even strong enough to compensate for the unfortunate programmed bass and drums on every track (the only real complaint about the album). Still, very highly recommended. One of the best guitar albums of 1998.

Less blazing but enjoyable on a different level is Gaitsch's latest solo release, Nightingale. Mainly acoustic guitar/light jazz sometimes reminiscent of the late Michael Hedges, Gaitsch's compositions are a great late-night soundtrack, gentle yet engaging without being wallpaper. Highlights are many, including "Crystal Badji," the dreamy "Cancel April" and the delicate, evocative "Prairie Blue" (which should probably be "Prairie Blue," but that's not the spelling on the cover). Also of note is the album's gorgeous closing ballad, "Dependence," written by Mr. Mister's Richard Page and beautifully sung by Richard Marx.
Between these two releases, you should have music for every occasion, from racing down the highway with Denander-Gaitsch blaring from the speakers to curling up in bed late at night with Gaitsch's Nightingale.
Geof O'Keefe

ADULT CONTEMPORARY MUSIC IN JAPAN
DENANDER-GAITSCH / COUNTERPARTS

This record is a guitar collaboration album completed by two guitarists, each of whom has his own established play-style. One is the young, passionate and full of energy and the other is the matured, soulful and full of intelignece. Who are they? The young guitarman is Tommy Denander, who seems to be strongly affected by Steve Lukather and Eddie Van Halen. The matured guitarman is Bruce Gaitsch. When I listened to this album first, I cannot help feeling a kind of tension made by these two totally different guitar performance in the good meaning. Bruce has succeded to add a kind of harmony and/or order to Tommy's naive and innocent guitars. I believe that Tommy has something different from the other young guitarist who can even play the guitar much faster than him, that must be a kind of music sense grown up from his child days. I dare to say that this album is at least five times better than Steve Lukather's latest solo album. Worth listening. For your information, you can listen to Bill Champlin's lead vocal on "Crawfish Blues".

Label : Angelynn Music (ANG-003)
Release Date: November, 1998
Producers: Tommy Denander and Bruce Gaitsch

Musicians:
Guitars, Keyboards and Programming: Tommy Denander, Bruce Gaitsch
Lead Vocals: Bill Champlin

Tracks
1. Quality Time
2. Hellevator Music
3. Crawfish Blues
4. Sirens
5. Long Distance
6. Falcons Groove
7. Steamrollin'
8. Fretwalking
9. The Secret
10. Unspoken Joy
11. Never Forget You